Om jag var en elbil

Jag är aningen förbryllad över hur arbetsgivare verkar ha så olika strategier i förhållande till Covid19 situationen.

Vissa tillåter fysiska möten och resor hit och dit, har kanske till och med obligatorisk på-plats-närvaro. Andra tvingas ha godkännande från sin chefs chef för att besöka arbetsplatsen över huvud taget. Och så hör jag flera arbetsgivare som hänvisar till det personliga valet och ansvaret.

De flesta jag har chefssamtal med i nutid säger att ”det här distansarbetet har påverkat mig mycket mer än jag trodde”. De säger att kreativiteten inte är densamma, inte heller effektiviteten, eftersom deras möten främst är sakliga och ”check in the box”-fokuserade. Processen runt mötena och det sociala utbytet före och efter dem har försvunnit. De få dagar man är på plats på kontoret ekar fotstegen i det glesbefolkade landskapet. Hallå – några här?

Arbetsvardagen innebär ett ständigt energiutbyte, där energin är den som ur ett fysiologiskt-psykologiskt perspektiv kallas för psykisk energi. Energibatteriet laddas ur och fylls på – i varje stund beroende av person, situation och sammanhang. Jag hoppas att arbetsgivarna i sina riskanalyser tagit med hur den gemensamma psykiska energin – företagshjärnan – påverkas av att de möten den behöver inte äger rum.

Distansmöten är bra och viktiga men riskerar att samskapa en arbetskultur av statisk produktion, där den viktiga grupp- och organisationsdynamiken urholkas.

Så här skriver Volkswagen om elbilar under sin webbsida, under rubriken ”Vilka faktorer påverkar räckvidden?”:

”…Det är många faktorer som påverkar räckvidden för din elbil, som exempelvis din körstil både på motorvägen och inne i staden, hur varmt du har det i bilen samt luftkonditioneringssystemet. Det bästa är att värma upp bilen på vintern och att kyla ner den på sommaren under tiden som den laddas. På det viset tas energin från elnätet istället för från batteriet…”

 

Nu är jag ingen elbil. Men om jag var det skulle jag behöva docka in i en laddningsstation då och då, och få mer effekt för mindre kostnad. Att ha beredskap för urladdning är att ha beredskap för psykisk ohälsa. Gör riskanalysen NU och se till att ladda den gemensamma företagshjärnan minst en gång per vecka. Var rädda om er och ”be in charge of recharge”.

 

11 september 2020

/Helena

Ps: Är du nyfiken på ”sånt här” rekommenderar jag bland annat kapitlet om energi i min bok De 4 essen på arbetsplatsen.

Beställ boken här!