2020 har gett oss mycket lärande, men mest har det varit polariserande och existentiellt utmattande.

Jag har varit egen företagare och konsult i 23 år och är tacksam för att ha haft en stabil kundbas. Jag har varit med om tuffa perioder förut, men det här året är det som att någon plötsligt kapat mitt ena ben. Jag vill framåt fortare. Jag vill utveckling. Jag vill förändring. Jag vill hållbar förflyttning. Och jag har bara ett ben till mitt förfogande. Ett digitalt ben.

Jag gjorde ett IQ-test för ett tag sedan som gav mig siffran 127. Det betyder att min g-faktor (generell intelligenskvot) är relativt hög. Jag har förmåga till abstrakt tänkande och kan utifrån sammanhang identifiera vad som fattas i ett mönster. Så bra då. Just nu fattas något väsentligt på många svenska arbetsplatser – man möts inte. Man möts inte på riktigt. Man bara gör saker och ting. Man försöker mötas men når inte ända fram – det är nämligen inte möjligt via digitala verktyg. Den som säger att det är det ljuger, eller har bristande kunskap. All forskning visar att det fysiska mötet är överlägset i kvalitet och kontakt.

Det finns en röd tråd i mitt konsultutövande – jag envisas nämligen med att alltid ha hjärtat med mig i allt jag gör. Orden för dagen är ”anpassningsbar” och ”omställning”. Eller ”vi ställer inte in – vi ställer om”. Ibland fungerar det – ibland gör det tyvärr inte det. Om jag ställer om mina utbildningar till att uteslutande genomföras i digitalt format förlorar deltagaren en stor del av värdet: essensen, kvaliteten och lärandet i min leverans. Jag förlorar också mig själv. Jag vill inte det. Det går bara inte. Jag dör inombords då. Jag kan helt enkelt inte enbart vara taktiskt anpassningsbar.

Jag har framgångsrikt byggt hela min affärsverksamhet på att erbjuda både digital och fysisk närvaro och på att ha både hjärtat och g-faktorn med i min yrkesvardag. Det ger mig en känsla av meningsfullhet. Den senaste tiden har jag både hos mig själv och andra mött känslor av ensamhet och meningslöshet, när arbetsplatserna inte kan eller får prioritera det fysiska mötet. Ja, vi ska hålla i och ut. Vi måste bara göra det. Vi ska ta ansvar för allas liv på ett sätt som vi aldrig någonsin konfronterats med. Som människa är det bara att ”gilla läget”, ta kontroll över situationen och ha tillit till världen. Som leverantör av ledarskapsutvecklingsprogram är det också andra parametrar som aktiveras.

Jag har flyttat fram mina utbildningsstarter i helhetsledarskap två gånger nu, och kanske kan de starta senare i vår. Vem vet? Att leva i osäkerhet har de flesta småföretagare stor erfarenhet av – så också jag.

Jag har också ställt om, de digitala passen i utbildningen är fler. En förväntan som är självklar att möta upp. Man kan åstadkomma mycket ”görande” i det formatet. 😉

Anpassat mig har jag också gjort – antalet fysiska utbildningsdagar är färre. Kalenderplanering för chefer är en OS-gren.

Att göra utbildningen 100 % digital finns inte i mitt mindset – värdet av lärandet i det fysiska mötet, med dess unika kvalitet, kommer jag aldrig att förhandla bort.

Vi människor behöver känna, inte ”bara” göra. När vi ”gör” behöver vi också ha förutsättningar för att fånga upp det som känns, även hos andra. Det vi känner är en signal om vad som behöver uppmärksammas och kanske hanteras och/eller ageras på i nästa steg. Den här dynamiken är oftast ordlös, och den kan bara läsas av i det fysiska mötet.

Man behöver inte vara särskilt analytiskt begåvad för att inse att vi går mot en mer digital framtid. Jag som är ”arbetskulturutvecklare”, och expert på grupp- och organisationsbeteenden, behöver emellanåt också den fysiska kontexten för att nå fram. Framför allt vill jag gå framåt med båda mina ben – digitalt och fysiskt – med mitt hjärta och min g-faktor i dynamiskt samspel.

Helheten fattas oss nu. Det polariserade förtjänar integration. Tankar och känslor, det digitala och det fysiska, hjärtat och g-faktorn, det strukturella och det existentiella – allt behövs på våra arbetsplatser.

Med förhoppning, iver och värme välkomnar jag 2021 – det kan bara bli bättre!

20 december 2020

Helena